Med just avslutad takskottning och några dagars tö kom det ny snö. Och visst ligger prästgården fint i vinterskrud och vintersol. Observera att huset fortfarande ligger i ”vinterskugga” men det kommer sol på träden runt ikring.
och vill man få direktsol så är det bara att ta sig ett par skidor som står i ”stället” utanför uthuset
och sätta på sig skidorna och dra iväg över de gamla (f.d.) prästgårdsägorna. Helena och Kjell gjorde en slinga på ca. 4 km.
7 Januari tyckte systrarna att det var dax för lite ljuspyssel. (Kristina fick i sista stund hoppa in och arbeta extra). Kerstin , Ingrid och Helena höll på och stökade i köket under 4 timmar, under tiden som mormor och morfar tog hand om Ludvig o Leija. Så här såg det ut:
med ljusmassa, vekar och allt annat
En del av resultatet ser man på samlingen nedan:
Och på kvällen varnades det för mera snö eller regnblandat, varpå Kjell fick ta på sig och gå vid midnatt och skotta av taket på växthuset. Man kunde tydligt se att taklister och sidostycken var kraftigt tillböjda av snötyngden. Det var i sista minuten som detta jobb blev gjort. Efter dryga timmen fick Kjell en stukning i vänster handled så det blev inget mer arbete den natten. Morgonen därpå, när det regnade än mer, fick vi ringa in Anders o Ingrid för att hjälpa till med att ta bort snö från uthustaket. Med ca. 3-4 dm snö så blir den totala snömängden ca. 80 m3. Räknat på pudersnö skulle den totala vikten bli ca. 2 ton, men nu var det vattenmättad snö, så ca. 10 ton var nog närmare sanningen.
Anders och Ingrid turades om 
Äntligen har temperaturen stigit -från att en längre tid ha legat stadigt på -10 eller mer ja ända ner till -24 grader. Det har varit dax länge nu att mocka hos hönorna. Följande bild sammanfattar väl hur en dag kan utveckla sig på prästgården.
Målet var att mocka. Först måste cyklarna i ”stallet” tas ut för att kunna köra in med skottkärran. Skottkärran hade nästan ingen luft i hjulet och därför fick jag starta luftkompressorn för att fylla på luft. Det är enklare att mocka om hönorna är ute, men eftersom nättaket till hönsgården hade raset ner pga. snömassor måste det lagas först. Tillbaka till verkstaden för att hämta skruv och verktyg, men dörren till hönsgården gick inte att öppna, därför måste is och snö avlägsnas först. När taket väl var på plats var det dax att locka ut hönorna. Eftersom dom inte gillar snö så fick det lockas o pockas med lite mat. När alla väl var ute stängdes luckan till hönshuset. Arbetet med att mocka kunde börja. Hönsgödsel är otroligt bra gödsel så det smartaste är att tippa av allt direkt i växthuset, så att det är på plats när väl vårvärmen kommer. Men då visade det sig att dörren till växthuset hade fruset fast. Lösningen på detta problem blev att koka upp vatten i vattenkokaren och springa ut snabbt och hälla det varma vattnet på dörrrälsen. Inom några sekunder gick det bra att skuta upp dörren och därefter tippa av hela gödsellasset. Sen var det bara att lägga spån, torv och halm i hönshuset och därefter släppa in- de nu väldigt nyfikna- hönorna igen.
Snön och kylan kom tidigt denna vinter. Redan i slutet av november kom snön, som allt sedan dess bara har ökat i tjocklek. Många projekt avstannade helt. När den, i sommar beställda, ytterdörren kom i början av december var det aldeles för kallt att sätta in den, så nu står den i verkstaden och väntar på varmare väder. Ett ynka litet projekt blev klart i början av december. En av sektionerna på övervinden fick äntligen ett golv. Det tog 223 år.
Annars har det varit mycket pyssel. Framförallt är det Karin och Helena som hållt på, men ibland kom övriga döttrar. Så här såg det ut i salongen under några veckor.
Se så fina julkort dom gjorde. Kanske har du- kära bloggläsare- fått något av dem?
Eller någon av de fina julgrupperna som Helena gjorde.
För att få ordning på den norra muren har vi anlitat en muraren från trakten. Dessutom skall vi så småningom göra en del andra murningsprojekt. Bl.a. skall vi försöka återställa den gamla bakstugan. Men vi tar det ifrån början och återkommer till kaosteorin. Det började med att Anders och Kjell gick loss med slägga och tryckluft för att få bort alla lösa delar.
Användning av ett tryckluftsaggregat kan starkt rekommenderas. Men köp inte för litet! Det första som vi köpte –ett encylindrigt – brann bokstavligen upp efter några timmars jobb. Nu har vi ett tvåcylindrigt. Stor trycktank (50l) är också bra. Men nu går vi vidare i berättelsen…
Först fogades alla stenar med kalkbruk. Elva säckar gick det åt. En tjärpapp sattes upp för att skydda syllen, därefter fästes ett putsnät. Tre betongborr hann och bli utslitna innan nätet var helt på plats. Dessa bägge moment gjordes helt i egen regi.
Och så här ser det ut 17 november. Ytskicket saknas, men i övrigt klart.
För att förbereda inför murarjobbet med skorstenen till bakstugan måste en hel del saker bli åtgärdade först. Och det är detta som medför att startskottet går för en av de otaliga tillämpningarna av Kaosteorin enl. Solberga Prästgård. I detta fallet får man följande händelsekedja: på uthusvinden måste det röjas för att komma åt den kapade skorstenen. En halv dags städning till att börja med. En gammal kista står längst in i hörnet. Denna är i stort sett det enda som lämnats kvar av tidigare ägare. Och man kan förstå varför, kistan har måtten 163x68x80 cm (l x b x h) och väger ca. 50kg. Men för att få ner kistan från vinden måste jag såga ner de gamla räckena samt delar av trappan. Väl ute får kistan sig en rejäl tvättomgång med trycksprutning och såpa. Efter fem dagar i snickarverkstaden med omväxlade värmeprogram och avfuktning blir den gamla kistan riktigt torr och fin. Vid närmare granskning ser man att det är skrivet med blyerts en fin notering inne i kistan. Den är gjord av August Persson i Åseby 1880. Så här ser det nu ut i delar av hallen.
För att kunna reparera uthusvinden och samtidigt utvidga golvytan var vi tvungna att beställa hem mer virke. Ca. 1000 löpmeter virke, i varierande storlek och kvalitet, togs hem. (Passade givetvis på att ta hem material för en del projekt som ligger lite längre fram.) Här är det nya golvet och räcket på gång.
Och när Kjell ändå var på gång där uppe på vinden så blev det mer golv och några ”bås” för gammalt virke och andra bra saker att ha.
Och så här blev det. Inget märkvärdigt men en liten finess är att räcket enkelt går att ta bort, ifall stora saker skall upp eller ned från vinden.
Mycket annat händer förståss också, tex. när Ludvig är på besök. Då blir det krattning, bakning och massor av lek. Här ett litet smakprov.
Och virke går att använda till mycket!
Och så kom det snö i början av november. Detta hade inte våra hönor upplevt tidigare, så de tyckte inte om att gå ut utan stod länge och tryckte utefter den snöfria husväggen.
Hur fort kan man göra en tårta? Med det man har hemma. Svar: 10 min. Man tar en färdig tårtbotten. Vispar 5dl grädde. Blandar hälften med jordgubbssylt. Tittar i matkällaren efter något att garnera med. Tar en burk päron och lite god mörk choklad och den är klar. Vem gör detta? Vår egen konditor Helena.
T.ex. att ta upp de sista färskpotatisarna 10 oktober. Ja det var faktiskt så, därför att vi satte ”sommarpotatisen” så sent. Goda var dom i varje fall!
Lite förberedelsearbete för att lägga ett enkelt altangolv, strax söder om huset, dvs. på kökssidan. Lite sällskap får man räkna med när det blir ny bar jord, med goda maskar.
25e oktober 07.50 var vår kastanj så här fin. Som man kan se på bilden – i nederkant – var det frost och de följande dagarna var ännu kallare, så alla löven föll ner på 2-3 dagar efter det att bilden togs.
Och hur kan det komma sig att Kjell var uppe så tidigt? Jo det var nämligen dags att starta nästa projekt, att renovera norra muren. Och för detta har vi anlitat murare, och hantverkare börjar som bekant väldigt tidigt. Mer om detta kommer i nästa veckas rapport.
Äntligen fanns det tid för att beställa en ny källardörr och ersätta de två gamla bräddörrarna som utgjort källaringång. De gamla gick inte att öppna utifrån och knappt inifrån heller, i varje fall inte om man hade bråttom.
När den nya källardörren, som har specialmodulmåttet 9×19, väl kom på plats kunde vi äntligen göra i ordning en grovingång. Nu kan vi hänga alla arbetskläder, regnkläder och en del vinterkläder direkt i källaren. Särskilt bra när man kommer in med blöta arbetskläder. Stövlar och kängor får också plats.
Och så var det dags att sätta in det tredje och sista nya fönstret i hallen (gamla verandan). Först gällde det att ta ut den gamla bågen med minsta möjliga insats. Lösningen var att ta ett multiverktyg och såga av alla spikar, sen kom bågen ut nästan av sig själv.
Och här står det nya fönstret och väntar på insättning.
Och så här bra blev det. Hjälpsnickaren Bengtsson står och beundrar det gemensamma arbetet.
Därefter följde lite arbete med att tillverka och måla fönsterfoder till hallen. I ett gammalt hus måste allt specialtillverkas/anpassas. För att få fram lämpliga foder utgår man ifrån tillräckligt stora finsågade brädor. De sågas till lämplig bredd, hyvlas för att få rätt tjocklek och en fin slät yta. För att få en liten profil, kantfräses brädorna. För detta är det nästan en förutsättning att man har en bra verkstad med bra maskiner. Passade på att sätta in en ny garderob (236 cm) och så här blev resultatet. Vi valde en ”öppen” lösning för gångkläder, istället för en garderob. För att bära upp klädstången – med tunga kläder – tillverkades en bygel i just nämnda verkstad.
Visst är det härligt med stor trädgård och stora träd, men till slut måste man ansa eller ta ner. Nu var det dags. Att ansa ett 22m högt träd är inget som en lekman bör göra. Proffs måste anlitas. I vårt fall blev det tre glada (oranga) ekorrar från Trädspecialisten.
Med rätt utrustning, kunskap och träning är allt lätt.
Eller vad sägs om följande uppvisning
som avslutades med en gemensam klättring i vårt vårdträd, den gamle asken (Arne). Midjemått 4,64m.
Ett avverkat träd och resultatet från ansningsarbetet medförde en veckas efterarbete. Bära bort, kapa, såga upp, klyva ved samt att flisa tunnare grenar och lövverk.
Flismaskin av fabrikat Viking kan jag rekommendera. Jag (Kjell) har kört många timmar under tre säsonger nu. Naturligtvis behöver man slipa stålen lite då och då. Särskilt om man råkar få med kastanjer i kvarnen.
Och till sist en bild på den nyklippta kastanjen i höstskrud – planterat av prosten Ringius 1899.
Ett bra äppleår och mycket vindruvor i växthuset medförde att fler familjemedlemmar fick anlitas för skördearbete.
Vindruvorna i växthuset skall skördas, om man nu hittar dom?
Jo, längst in och uppe i taket fanns dom. Fina!
Anders fick bli vindruvepressare.
Under tiden som övriga sorterade och skalade äpplen
Och då var ändå alla vindruvor kvar på den gamla vinstocken vid balkongen på södersidan. Vi tror att vinstocken är minst 75 år. Och så här ser den ut september 2010, i sin helhet
och en delmängd
