Solberga Prästgård

Första gången som kycklingarna är ute. Tur att vi har stängt av med ett nät till hönorna och tuppen. Men nyfikna var dom.

Tre veckor efter att de första kycklingarna var kläckta var det dax för nästa kull. Denna gång en svart kyckling och den härstammar från Hedemora hönsen – som vi tog bort för några veckor sedan.

Det nya med den här bikupan är att den har en djup botten. Tanken är att det skall bli mer plats för bina när de går i klot under vintern. På övrig tid kan man skjuta in en skiva för att kunna mäta varroa nedfall.

Och på tal om bin, så blev det en fantastik hallonskörd under juni o juli.

För att skapa en trygg tillvaro för de nykläckta kycklingarna snickrade Kjell ihop ett liten hus av div. återvunnet material. Platsen valdes i ena hörnet av den befintliga hönsgården. På det sättet kommer man åt för att ge vatten och mat samt att det blir lättare att städa ( dörren till vänster på utsidan av hönsgården). Samtidigt som det lågt placerade fönstret kan öppnas och använda som ut/ingång för kycklingarna. Ytterligare en fördel blir att den delen av hönsgården enkelt kan stängas av med ett befintligt nät. Det kommer framförallt att bli aktuellt när kycklingarna har blivit lite större och behöver komma ut.

Traditionsenligt firade vi midsommar med barn, svärsöner och barnbarn, men i år fick ”gamlingarna” avstå dansen. Och när det blev dax för mat fick Karin o Kjell sitta vid eget bord. Och de övriga fick sitta i bakstugan när regnet kom.

Nu har vi haft 2 raser av lantrashöns men ingen av dem gav några kycklingar trots ihärdiga ruvningsinsatser av hönorna. Kanske tupparna inte var fertila? Hur som helst, för att kunna få nya kycklingar mer kontinuerligt, dvs. inte byta ut alla vartannat år, bestämde vi oss för att köpa en kläckmaskin.

Ovan syns maskinen laddad med 10 ägg. 22 dagar senare: 4 nykläckta som vi de första 10 dagarna håller i en låda i tvättstugan. Med värmelampa, det är det som gör det rödaktiga skenet.

Alla fruktträd blommade rikligt, men en kall och blåsig period gjorde att de träd o buskar som blommade tidigt inte blev befruktade. Kallt o blås är inget bina gillar, så de var helt enkelt inte ute och flög. Men ett äppleträd såg väldigt fint ut, men vi får väl se till hösten om det blir något eller inte.

Hyggligt varm vår i mars och april gjorde att man kunde röja en del i omgivningen. Med några ton grus blir det riktigt fint.

Under vintern är det kul att kunna jobba lite med diverse projekt. På bilden syns gamla askbrädor från farfars skog. Av dom gjorde Kjell hyllplan.

Sen vår, i varje fall om man ser till leverans av bin till den nya bigården. Det blev lite svårare än tänkt när det gäller tillgång på bin, men till slut fick vig napp hos en biodlare i Romelanda.

Leveransen av bin kom i hela lådor som inte ingick i köpet, så därför fördes alla ramar över till egna lådor efter några dagar.

Och så en av hyresgästerna.

Först på de senaste åren har vi kommit på att det i hörnet av det gamla kyrkoarkivet i väster och huset är det väldigt soligt och lugnt. Även dagar med relativt kraftig blåst. Förmodligen viker vinden av och tar vägen över hustaket. För att få det lite enklare att ta sig dit och för att kunna sitta bekvämare bestämde vi os för att lägga skifferplattor längs hussidan och att bygga en listen altan- lämplig för 4-5 personer.

Altangolvet byggde vi av trallvirke från en slaktad altan uppe i bergen. (Altanen byggdes för en del år sedan men vi har konstaterat att den inte har använts särskilt mycket.)